French painter (b. 1674, Paris, d. 1751, Paris  Related Paintings of HUILLIOT, Pierre Nicolas :. | A Sixth Rate on the Stocks | Lurking in fog | The Dogana, San Giorgio, Citella, From the Steps of the Europa. | Self-Portrait with a Servant and Flowers | The Parable of the Wise and Foolish Virgins |
Related Artists:
Joachim Patinir
Flemish Northern Renaissance Painter, ca.1485-1524
Jan Vermeer van Utrecht
(bapt. 16 February 1630, Schipluiden - c. 1696, Vreeswijk), was a Dutch Golden Age painter. Though he was born near Delft, there is no known relation between this painter and Johannes Vermeer. His father died when he was 10 and he was raised by his step-grandfather in Rotterdam. According to Houbraken he travelled to Italy with Lieve Verschuier and became friends with Willem Drost and Johann Carl Loth. He returned North in 1662, where he became member of the Utrecht Guild of St. Luke in 1663 and became deacon of the guild 1664-1666.Houbraken tells a curious story about Vermeer van Utrecht in his biography of Jan Davidsz de Heem. In this story, on his return from Italy, Vermeer marries a widow who owns a white lead factory. He is wealthy and has a carefree life until his wife dies and then his factory is burned by French soldiers. He manages to save a garland painting by De Heem that he once paid 2000 guilders for. This was an enormous sum of money, but Houbraken mentions that his grandfather had been a wealthy man, and until his factory was destroyed, Vermeer van Utrecht had been painting for pleasure, rather than professionally. The amount is meant as an indication of the fame and esteem of De Heem, rather than the wealth of Vermeer van Utrecht. Vermeer van Utrecht then applies to his benefactor, Frederick Nassau de Zuylestein, to give him a government post in return for this painting, which he offers to paint with the likeness of the young prince Willem III in the middle of the garland. The lord of Zuylestein was the governor of the young prince from 1659 to 1666, so this deal must have been done sometime between 1662 (Vermeer van Utrecht's return from Italy), and 1672 (the death of the lord of Zuylestein). Apparently, the deal is done, and several years pass, in which Vermeer van Utrecht did become an appointed member of the Utrecht regency (Vroedschap), but where he felt like a fifth wheel. In 1672 the Utrecht council takes pity on him, and gave him the post of Toll-collector and controller of the river lock at Vreeswijk, where he later remarried.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.